Vilken jävla resa! Usch! Flyget från Arlanda till Amsterdam var som vanligt. Väl där letade jag på min gate för vidare flyg till Atlanta. Vid gaten så är det en extra säkerhetskontroll som det alltid är till USA-flygen. Vakten där bröt och hade det sig med mitt pass. Naturligtvis sprack det lite i en laminering och han påpekade då att det skulle bli problem i USA där vakterna är stenhårda. Passet ska vara i perfekt skick för att dom ska godkänna det. Detta vet jag med men det var ju inget fel på passet 4 dagar innan när jag var på Amerikanska ambassaden och fixade mitt USA-visa. Han släppte dock på mig på planet till slut...
Jag hade lyckats få en "gångplats" på planet. Ganska bra med tanke på att jag fick höra att planet var fullbokat. Är ju lite skönt att slippa störa stolsgrannen när man ska på toa. Men när jag hittar min plats så sitter det naturligtvis en stor fet amerikan på stolen bredvid. Han tar upp en del av min stol också! Jag bökar upp min väska i hyllan ovan och tränger mig ner. Armstödet mellan oss har han vikt upp för att få mer plats. När planet således har lyft så fäller naturligtvis fruntimmret i stolen framför mig ner sin stol maximalt så jag har den i knät. Innombords skriker jag högt!
När det är dags för mat så är iallafall flygvärdinnan så snäll att hon ber tanten i stolen framför om att hon ska fälla upp stolen under middagen. Det kunde hon ju inte räkna ut själv. Pucko! Dock så glömmer hon att fälla ner stolen under resten av tiden.
Väl framme i Atlanta så är jag ganska ledbruten efter 8 1/2 timme i min minst sagt trånga stol. Jag köar i passkontrollen och blir som vanligt hänvisad till ett separat rum där allt ska kollas. Detta gör man med alla sjömän och folk utan VISA mm. Jag lämnar fram mina papper till tjänstemannen som kollar snabbt och säger till sin kollega: Aha, crewmember... Han frågar när mitt nästa plan går och jag svarar: Om en timme.. Han säger lugnt att han ska ta hand om det omgående och att jag inte kommer missa min flight. Sjysst som fan med tanke på att rummet är helt fullt med folk som ska kollas.
Efter tio minuter är allt fixat och jag är på väg igen. Inget tjafs om mitt "trasiga" pass. Skönt som fan!
Jag får springa för att inte missa nästa plan. Hinner precis i tid när dom håller på att boarda planet. När jag svettig letar mig på min plats så ser jag att även här har jag hamnat bredvid en 150kg amerikan! Håller på att bryta ihop totalt. Som tur är så är flygresan bara 40 minuter.
Äntligen framme i Savannah!!
Som vanligt möts jag av en person med en skylt med mitt namn på i ankomsthallen. Den här gången var det en kort, men ganska satt kvinna med flottigt hår och allmänt sunkig som med en minst sagt rosslig stämma hälsade mig välkommen. Jag hämtade min väska och hoppade in i hennes taxi. Hon förklarade att om hon skulle hosta massor var det för att hon försökte sluta röka. Hon hade gått ner från tre (!) paket om dagen till bara ett. Hon frågade vart jag kom ifrån och jag svarade Sverige. -Åh! Min mormor och morfar kommer från Sverige! Jag var där när jag var fem år, men minns inget av det. Vi pratade om det mesta när hon helt plötsligt kom in på ämnet angående beroende och helt spontant berättar att hon brukade röka crack tidigare! Hon hade rökt crack i tre år men att hon nu varit ifrån det i ett år. Det kändes ju bra!! Hon hade 4 döttrar och 5 söner som alla knarkade friskt. Ja, hon öppnade sitt privatliv helt och fullt på ca. 10 minuter från att jag hoppat in i taxin. Jag frågade om det var lätt att få tag på droger. Hon svarade att det inte var lika öppet längre med inga problem att får tag på om man ville ha. Tillråga på allt så väljer hon att köra genom ett bostadsområde där det handlas friskt i varje gathörn som hon säger, bara för att visa mig. Jag är nästan lite rädd i baksätet och det känns som om Cops ska stå i ett gathörn och filma med poliser som stormat nån langare.
Hennes mobil ringde. Det var hennes man som frågade om hon kommit ihåg att köpa öl till honom när hon var till flygplatsen och hämtade mig. Hon sa att hon glömt det men att hon skulle handla så fort hon släppt av mig och komma hem förbi med ölen omgående.
Klockan 21 lokal tid kom jag ombord på båten. Jag hälsade på lite folk ombord och gick sedan och la mig. 21 timmars resande var äntligen över och jag slocknade på en minut.
Nu fortsätter äventyret ombord på Oberon. Får se vad detta har att erbjuda...
